Skulle fika hemma hos M men jag blev bjuden på middag! Det är ultralyx. Supergoda cannelonisar med keso och tomatsås och ett fint rödvin att dricka till. Dessutom så kom K och hälsade på vilket var jättekul! Har inte träffat henne på länge. Blev lite avis på hennes nya fina kamera som jag tror var en sån här: 
Vilket snabbt ledde in till en lite surfstund efter kameror. Hittade min egen favorit, en Olympus som tyvärr har AA-batterier. Gillar inte det riktigt. Vill ha en liten söt laddare.
Medan jag ändå höll på så kollade jag lite på multifunktionsskrivare som vore nice att ha. En vanlig liten Canon vore finfint.
När jag ändå håller på och leker önskeleken så kollade jag upp HTPC´s igår. Skulle vara fint det med. Eller ja väldigt fint. Så allt kan ligga på ett och samma ställe, bilder, filmer och framförallt musik. Ska stjäla pappas förstärkare så jag åtminstonde inte har en med glapp i. Finns dock väldigt många olika modeller HTPC´s och de verkar ibland vara svårfungerande. Men fram tills dess jag har råd att köpa något så kanske det ger sig… Men de är sååå snygga… som den här 
exempelvis. Eller så blir det så att jag plockar ihop något eget med experthjälp av P och E.
Vilka i-landsproblem jag har. Puh. Ibland undrar jag hur det står till med min moral. Det är ju inte så att teknikindustrin är bättre än textilindustrin när det kommer till att behandla arbetskraft väl. Allt går ju till på samma sätt. Människor som slits ut, förgiftas och utnyttjas utan att få ordentligt betalt för att jag ska ha coola saker i min närhet. Samvetet är väl inte helt rent när det gäller dessa frågor och det hjälper ju inte att jag vet detta när jag struntar högaktings fullt i mina ideal.
Åter till verkligheten. När jag och K drog oss ner till järntorget för att ta oss hem så var det en grupp med typer som stod och slogs. Sparkar, cykelkastning, slag. Väldans obehagligt. Så vi bestämde oss för att ringa polisen. Ingen polis kom dock. Hmm. Kanske de inte hann de 200 metrarna från 1:a långgatan på de fem minutrarna? Eller berodde de på att dessa “a-lagare” inte är högprioriterade vid slagsmål? Vem vet, vem vet. De hoppade på spårvagnen och försvann så jag hoppas innerligt att de inte trakasserade någon i vagnen.
Hursomhelst så fick jag väldans bråttom till båten. Jag och Nellie sprang superfort. Eller ja, så superfort som bara vi kunde och hon var inte direkt sugen stackarn. Båten höll på att lägga ut men jag vinkade som en galning så båten kom tillbaka och plockade upp oss. Snäll kapten. Men guuuuud vad jag var anfådd när jag kom iland igen. Det blir nog inget med cykellopp innan konditionen är bättre än att den tar knäcken på mig efter 200 meters effektivt spring.
