Fakeplasticgirl

omslaget till hip hip hora.

tittade nyss på filmen ”hip hip hora” av teresa fabik. har haft den ståendes i filmhyllan alldeles för länge. började kolla på den för några månader sedan, men min älsling har lite svårt för svenska tonårsfilmer. själv har jag knappt kommit ur tonårsstadiet själv så jag vill se allt.

filmen handlar om sofie och förhållandet till hennes bästisar emma och amanda, men även till vuxenvärlden genom lärare och sin egen pappa. de tre vännerna skall börja på högstadiet där sofies pappa även är lärare och hisorien börjar. sofie och emma går på fest och sofie blir full , däckar och blir utnyttjad av skolan häftigaste killar och strular även med en av dem. detta leder till att hon får rykte att vara hora. hennes kamp til upprättelse är svår och snårig och pappan förstår dessutom ingenting och vännerna sviker.

5/7 får filmen i betyg av mig. det jag saknar är en skarpare porträtering av emma, som är en trasig ledsen och ensam tjej. hon gör mig sorgsen och jag förstår att hon sviker sin vän sofie. inte så att sofie förtjänar sitt öde på något sätt. men hon förutsätter att hennes vänner skall ställa upp på henne trots att hon själv inte stöttar sina, framförallt emma, vänner själv. sofie själv är snygg och har ett gott självförtroende. men det hade livit en annan film om emma hade haft huvudrollen. se den för den är bra och visar hur svårt det är att hitta sig själv.

stickad i grönt och grått secondhandgarn som räckte precis. efter att jag stickat om den 3 gånger. mönstret är enkelt och innehåller 3 hålvarv i ytterkanten. det är så bra när man samlar på sig massor av garn som kan användas på så här bra sätt.

syster fick sjalen i julklapp, jag tror hon blev glad.

foto: fakep
sjalen runt en hals

dagens soundtrack är tori amos – the beekeeper. det tog ett par lyssningar innan jag föll. har varit little earthquakes trogen i flera flera år nu och nästan vägrat alla andra skivor av henne för att jag inte kunnat få nog. ni förstår – det är en 7:a på min helt ovetenskapliga 1-7 lista. sakta men stadigt så försvann den ur stereon till förmån för – just det – the beekeeper. även den är värd 7/7. det är något med henne. inte bara för att hon är porrig som f*n på scen, det är hennes röst och musiken.

så är det med det.

då har jag en blogg nu då. eftar att jag i flera år försökt skapa en hemsida har jag nu insett att det inte kommer bli av. och varför ska jag? när någon annan kan fixa systemet. jag har väl tillräkligt med saker att göra ändå. det lär ni märka.
varför jag vill ha en blogg? det har vacklat under åren. dels vill jag ha en dagbok så jag kan vara precis så systematisk som jag älskar att vara och samla allt jag gör på ett ställe. och dels vill jag hitta ett samanhang och dela med mig av mina åsikter och funderingar. debatt alltså. och försöka förstå varför världen ser ut som den gör.

nu återstår bara några frågor innan jag kan skrida till verket – hur en sånhär blog fungerar . idag är verkligen en bra dag att ta reda på det – solen skiner, ledig, lugn.

foto:fakep
så här skönt är det på min altan i min hängstol.

dagens sysslor har varit att 1. skörda min första potatis 2. hängt upp min nya olivburkskruka

foto: fakep
den första potatisen i min nya olivburkskruka

för att komplettera min kunskap om svenska filmer från 2000-talet så var jag ju tvungen att se babylonsjukan. en annan svensk film jag en gång börjat titta på men slutat efter 10 minuter. det verkar som om svensk ungdomsfilm har den kvalitén – jobbig i 10 minuter sedan bra. samma var det med hip hip hora jag såg tidigare idag.

maja är huvudpersonen i filmen som blir lämnad ensam i den stora storstaden när hennes pojkvän olle åker iväg till indien – men först efter att han fixat ett boende till henne hos sin vän mattias. mattias har massor av vänner och lever ett liv lite utanför de vanligaspelreglerna.

filmen är trevlig och tankeväckande. dessutom så känns det så bra att maja lär sig stå på egna ben under filmens gång. först verkar hon tafatt och rädd, men det är man innan man hittat sin grej. filmen får hursomhelst 5/7 av mig. dessutom så är ju timbuktu med och trallar, och det kan ju inte bli fel!

vissa recensioner jag läst om filmen sågar den dels på grund av dialogen som sker på bruten förortssvenska. vad jag undrar är vem som bestämmer hur folk ska låta både i verkligheten och på film. jag tänkte tanken de första minuterna, men sen kom jag på att det är ytterligare ett steg i ledet att kräva ANPASSNING. om jag kräver att någon skall förklara var de kommer ifrån och varför de bryter på svenska, innebär inte det att jag också kräver att de skall vara något som de inte är men som jag anser att de ska vara? efter att jag läst dessa recensioner insåg jag ännu mer hur bra filmen var och hur den faktiskt ifrågasätter normer.